Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in in verld med deras stod i sammanhang;
der drömde mången 0111 vår nektars safter,
men ingen hörde rätt min harpas klang.
Ack! sjelf jag stämde den ej rätt. Mitt rike
blef, söndradt så från menniskornas verld,
en luftig ö; blott han, som till vår like
jag gjorde, nådde den med dristig färd.
Då glömde äfven han de arma bröder,
fastän de äro gudaslägt, som vi;
och flamman, som för evigheten glöder,
vi slöste bort på timmans gyckleri!
Nog: straff är straff — och här, vid vännens läger,
jag stannar: ensam vill jag stanna der.
Kanske mig då.till slut en demon säger,
hur lifvet tändes, när det slocknadt är.
Att skiljas från min saknads ökenländer,
ej mer för någon smärtsamt vara bör:
från dem, jag er till Astolfs hemverld sänder . . .
0 systrar! Kysen ej så hemskt derför!
Väl sant: ej evig sommar der får spänna
sitt ljustjäll ut; ej ungdoms-brunn der fins;
men har man från sin födsel druckit denna,
dess kraft ej se’n af jordår öfvervins.
(iån, mina budskap, dit; och återlifven
den dikt, som der på vägen är att dö,
0111 evig skönhet, kärlek, lycka, gifvcn
åt hjertats längtan efter vårens ö!
Kring menskorna — de arma! — låten strimma,
1 närmad omkrets, himlaminnens bloss;
må de, hvarhelst de dessas sken förnimma,
sig sälla tro, som förr enhvar af oss!
Men, när de i odödliga minuter
ha känt, hvad gudars sällhet innebär, —
då namnen, att den ö, som er förskjuter,
en saga blott — kanske en spådom är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
