Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från deras drottning, som sin spira bräcker!
Farväl! Farväl! —
Hon ställer sig åter framför Astolfs kropp.
Den sömn, som dig betäcker,
du hulda älskling är mitt enda lif;
att skåda dig, skall bli mitt tidsfördrif!
Det var så förr, det skall igen så blifva.
Må tingens krafter, utan styrsel, rifva
den verld, som döljer detta rum, i tu!
Hit nå de ej; här herskar jag ännu.
0 Astolf! Slocknadt är för dig vårt fordom;
förstummad är hvar suck, hvar helig svordom
af tjusta löften under kyssars tal,
men likafullt är du min lefnads val!
Ja! utan gräns de blandas, våra öden;
mer minnesgod är kärleken än döden.
Ha! tusen gånger hellre måtte allt
1 död försänkts, än att ditt bröst blef kallt!
Brinn mera klart, du sorgens lampa! Brista
mitt hjerta vill, men dig vill det ej mista!
Hon blickar åt lampan, som dervid uppflammar med starkare sken ; sätter
sig sedan, med händerna tryckta mot hjertat, vid Astolfs sida.
Slottet och trakten deromkring.
Månen strimmar blodröd på kupolerna. Våldsam storm och jordbäfning.
Ur palatset störta
DE SJU NYMFERNA
ropande:
Flyktom! Flyktom!
CÅCILIA.
Ack, vi arma!
LAURA.
Räddom oss!
THEANO.
Men på hvad sätt?
LAURA.
Följoms troget åt! I faran slutom oss tillsamman tätt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
