- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
507

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN KÖST.

Nattdrottningen kommer!

ALLA.

Hallo! Hallo!

EN ANNAN.

Tyst! Vred ser hon ut.

NÅGRA.

Men hvaröfver månntro ?

NYX

står beslöjad ibland dem.

Bort! Viken hiin, vidunder, troll! J, djupets barn,
nedsjunken dit! Med kufvad kraft betjenen der
den verld, som öfver kaos byggt sin tempelsal! —
Fort! Vörden stumt min sköna dotters enkesorg!

De fly åt alla sidor.

Mitt mörker är det enda, som bör herska här;
bred ut dig, stjernemantel, öfver land och haf!

Hon slår ut sin mantel ocli uppfäster sitt dok öfver hjessan. I ögonblicket
sprider sig en mild, balfljus dunkelhet öfver den förhärjade ön; och
under en stjernhimmel, som tindrar med den klaraste glans, står nattens
drottning i all sin höghet vid den tillslutna ungdomskällan. Hon
pekar på denna med ena handen och visar uppåt stjernorna med den
andra.

Tillspärrad här blef Ungdomsbrunnen — icke der!
Till boningen derofvanom, till hemmets fält
o, ville blott Astralis lyfta upp sin blick!

Ty derifrån sin härkomst lifvet har, ehvad
det tänder änglars, menniskors, demoners bröst:
det flödar ur kristallklar elf vid Skaparns tron,
med kall, att dit, från hvarje omväg, hvarje svall,
ogrumladt återströmma i sitt upphofs famn.

Och hvad kan, mot de andar som förstå sin makt,
den föregifne allbetvingarn Död förmå?

Fins ej en evig ungdom, då en trånad gifs,
som ej i denna skuggspelsverld blir nånsin fyld? —
Jo! Denna trånad, den—just lifvets ungdom är:
den svikes aldrig i sitt hopp; det fylls blott ej,
just derför att det svälla skall, til]dess det sprängt
sitt hårda skal, den trånga kärnbetäckningen.

Sig sjelft det söker; all naturens bildningskraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free