Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50’J —
livad rar hon för, att lifvets språk du
missförstod? —
O! Känn, att båda utgå från en moders mun!
SÅNG
på mer och mer växande afstånd.
Ve! Ve! Ve oss, vi flyende!
Qvalet, det gryende,
re’n ifrån jorden förspörjs!
Öppnas dess öknar framför oss, —
främlingar der, — o, hvem hör oss?
Hvem ger oss tak, när i minnet
evigt vårt pax-adis sörjs?
Ve! Ve! Ve oss förjagade!
Skoningslöst agade
barn utan hem, utan mor,
snart kringom länder vi spridas,
der vi blott tålas, knappt lidas,
der, ibland slafvar af Tiden,
mängden vår gudom ej tror!
Ve! Ve! Ve oss förlorade!
Ack, de förstorade
skuggorna sluka oss re’n —
jordkretsens qvalm re’n vi andas,
snart vi med dödliga blandas;
ack, medan här dock vår drottning
vistas och klagar allen!
Sången försvinner. Ur en annan riktning ljuda dofva, liksom svarande
klagorop.
NYX.
Hvad vexelljud af sorgeskri från tvenne håll!
Från ett — de tärnors, hvilkas lif på jorden visst
emellan tvåfaldt hemsjuk längtan delad blir:
än till sin ö, än till den högre verld, hvars bild
hon länge var; från andra sidan åter hörs
min dotters, ur det grifthvalf, der hon vakta vill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
