Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Macbeth.
Vi hafva sårat blott, ej dödat ormen.
Den läkes och blir åter hvad den varit.
Vår usla ondska än en gång skall darra
För faran af dess tand. Alen tingens byggnad
Må förr upplösas, begge verldarna
Tillsarmmanstörta, än vi skola äta
Vårt bröd med bäfvan, sofva under qval
Af dessa faseliga drömmar, som
Hvar natt oss skaka. Bättre vara hos
De döda, som vi sändt till ro, än ligga
På sträckbänk under själens agg och plågor
I ständig slitning! — Duncan är i grafven;
Han sofver efter lifvets feber sött.
På honom har förräderiet gjort
Sitt argaste; ej stål, ej gift, ej uppror
Ej utlandskt krig, ej inhemsk ondska, intet
Kan röra honom mer.
Lady Macbeth.
Kom, kom min Konung!
Låt edra dystra blickar klarna upp,
Var glad och ljus i qväll med edra gäster!
Macbeth.
Det vill jag, bästa vän. Var du det ock!
Gif akt på Banquo, och var framför allt
Mot honom uti tal och blickar vänlig.
Osäkra än, vi nödgas tvätta upp
Vår heder i en flod af smicker, göra
Vårt anlet till en hjertats larf, som döljer
Hvad, som derinne bygger.
Lady Macbeth.
Lemna detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
