Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkens förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat och språket till följd däraf måst skaffa sig en ny
kostym i stället för den förra, som nu blifvit utsliten och
urmodig.
Men dräkten är ej mannen. Och fast den nya rocken
både till snitt och färg kanske är rätt olika mot den gamla,
sitter den i alla fall så att säga på samma individuella sätt —
äfven i hans splitternya habit känna vi genast vid första
ögonkastet igen vår gamle vän. Endast om rocken vore
lånad och därför ej sitter så vidare väl, äro vi i början
kanske ej så fullt säkra på, att det verkligen är han. Och
om ett språk af en eller annan anledning skulle i en
handvändning blifva liksom öfverhöljdt af lånord, gör det också
i början ett främmande intryck och först när dessa anpassat
sig efter dess kynne — först när den lånade rocken hunnit
sätta sig efter kroppen och vår väns individualitet ånyo
liksom genomskimrar den, känna vi oss åter fullt bekanta med
honom. Ett märkligt exempel härpå erbjuder engelskan,
hvilket språk efter Wilhelm Eröfrarens seger vid Hastings
1066 e. Kr. blef så öfversvämmadt af franska lånord, att
det dröjde öfver ett sekel, innan dessa hunnit få den rätta
engelska färgen och formen.
Lif är förändring, död stillastående. Därför kan ock
endast ett dödt språk förblifva oförändradt. Och ej ens
detta är så säkert. Ty kunde vi mana de döda till lif, så
skulle de ju åter varda lefvande och således ånyo blifva
underkastade denna lifvets grundlag. Och inblåsa vi ett
artificiellt lif i ett dödt språk, så att det lefver upp igen,
måste äfven det för att kunna lefva detta sitt skenlif småningom
förändras.
Språkhistorien erbjuder härpå ett synnerligen lärorikt
exempel. På grund af en mängd politiska och kulturella
anledningar fortfor latinet att vara det lärda och bildade
tal- och skriftspråket i Västerlandet under den s. k.
Medeltiden, änskönt det långt dessförinnan nedstigit i sin graf.
Under detta tusenåriga tidsskede — hvilket visserligen kan
betraktas som en natt i den väst-europeiska kulturens
historia, ehuru det i förbigående sagdt ingalunda var någon
becksvart decembernatt, utan snarare en nordisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
