Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudlagar - Associationslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fullt ljudlagsenliga reflexerna af dessa former lyda på
isl. ungr och öre. Denna flexion, som nästan smakar något
af böjningen gammal — äldre etc., har emellertid förefallit
så ytterligt besynnerlig, att det verkligen ej är att undra
på, att den ombildats till den mer begripliga ungr — yngre.
Och vi nysvenskar börja nu på att blifva sådana finsmakare,
att äfven denna flexion af oss ej längre är riktigt gouterad.
Ty likasom vi ej så sällan i hastigheten våga komma med
ett gamlare, likaså torde det ej vara så utan, att vi
stundom ha liksom på tungan ett ’ungare’, ehuru vi visserligen
— åtminstone ej ännu — våga uttala det.
Hvad är då orsaken till dessa och liknande ombildningar?
Uppenbarligen ingen annan än den att få en klarare,
begripligare böjning. Betydelserna af ung och yngre hänga ju
så nära i hop, att det vore både olämpligt och opraktiskt att
låta dem mer än nödigt är skilja sig i sin yttre gestalt. Och
ehuru ljudskilnaden mellan ung och yngre är jämförelvis ringa,
tyckes äfven den oss allt för stor, ty detta komparationssätt
är så fåtaligt representeradt jämfördt med det vida vanligare:
vis — visare, skön — skönare. Det är därför vi i vår tysta
tanke nästan längta efter ett ’ungare’ såsom en ändå mera
klar, ändå mera begriplig böjningsform, likasom vi någon
gång äro så själfsvåldiga och uppsluppna, att vi drista oss
komma fram med ett lågare, goare etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
