Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet mellan talspråk och skriftspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturnödvändighet. Hos hela den läs- och skrifkunniga allmänheten
influerar den af vårt inre öga sedda synbilden af det skrifna
ordet mer eller mindre på den af vårt inre öra hörda
ljudbilden af det talade. Språkljud och bokstäfver anses ock
till följd häraf äfven af mången verkligt bildad person som
samma sak. Och det är således ej blott af en ytlig fåfänga,
som talspråket söker efterlikna skriftspråket, utan denna dess
sträfvan har en långt djupare orsak.
På grund häraf har också skriftspråket ej allenast ett
tuktande och hyfsande, utan äfven ett hämmande,
återhållande inflytande på talspråket, ity att det hindrar detta
senare att växa allt för fort, verkar på detta som sagdt som
en tryckt förskrift, hvilken vi läs- och skrifkunniga liksom
hypnotiserade ständigt tvingas att ideligen åter betrakta.
Och väl är det, ty eljest skulle våra individuella handstilar
varda allt för individuella och därmed också allt för
svårlästa.
Men skriftens uppgift var ju i alla fall att gifva en så
pass trogen fotografi som möjligt af det talade ordet. Ja
väl. Och därför måste ock skriftspråket mer eller mindre
motvilligt rätta sig efter talspråket likasom till och med den
i sina bördsfördomar mest inbitne aristokrat ej heller kan
helt och hållet undgå att taga intryck af det borgerliga
samhälle, i hvilket och af hvilket han lefver. Talspråket
drager därför äfven ständigt skriftspråket med sig, ehuru
visserligen alltid på tillbörligt och vederbörligt afstånd. De
attrahera och repellera således oupphörligt hvarandra. Och
väl äfven, att så är. Ty eljest skulle skriftspråket varda
allt för mycket förstelnadt och fruset, talspråket åter allt för
lifligt och själfsvåldigt.
Då det förra emellertid mera lefver i minnet af flydda
tider än i den närvarande stunden, representerar det som
sagdt i allmänhet också ett äldre skede i språkets historia
än det nuvarande talspråket. Det bemödar sig visserligen
till en viss grad att vara en fotografi af detta, men en
sådan, som ej är tagen i dag, utan för en 50 à 100 à 150 år
sedan. Och vi måste till följd häraf antaga, att de
förändringar skriftspråket under tidernas lopp onekligen uppvisa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
