103 (Grunddragen af modersmålets historia)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sannskyldiga vandaler, när det gällde att förstöra och förinta alla
minnen af den forntida kulten. De gamla gudarna blefvo
alla — till och med Oden, som ju satte sitt ena öga i pant
blott för att få dricka visdom ur Mimers brunn — framställda
som onda andar, deras bilder kullslogos, offerlundarna
skändades och templen förstördes. Men ännu länge
älskade likväl folket sina forna kämpastarka gudar, ännu
länge höll det fast vid förfädrens tro och förstod litet eller
intet af hvad de ljusskygge, krokryggige munkarna predikade
om den bleke, blödande och blodlöse hvite Krist. Därför
var det ej heller så underligt, att den ’siste kämpen’
ryste, när han

»ur klostret hörde klockornas klang»,

och att det föreföll honom som om

»ur djupet det sang
en sång, som mer honom gladde.»

Kristendomen infördes också endast långsamt och våldsamt
i vårt land och af alla de tusentals striderna mellan
den gamla och den nya tron ha vi i historien bland annat
ott litet minne i berättelsen om kampen mellan Inge d. ä.
och Blotsven.

Men det rasade ock under denna tid en annan lika oförsonlig
strid i vårt land, nämligen fäjden om rikskronan.
Detta inbördes krig börjar ungefär samtidigt med att den
gamla konungaätten i medlet af 1000-talet utslocknar och
den kan först sägas vara fullt afslutad i medlet af 1200-talet,
då den store Folkungajarlen med snillets rätt tillvällar sig
all konungens makt och myndighet, om också ej den tomma
konungatiteln.

Det synes nästan vara med en viss motvilja, som det i
äldre Västgötalagen medgifves, att »Svear ega konung antaga
liksom ock förkasta». Denna gamla rättighet tillerkännes
visserligen alltjämt Svearna, men visst är ock, att konungen
måste underkasta sig åtskilliga ceremonier, innan de gode
Västgötarna behagade erkänna honom, och att det kunde
komma att stå honom dyrt nog, om han ej fogade sig häri.
Och liknande var förhållandet i de öfriga landskapen. De
ideliga, ständigt upprepade striderna mellan motkonungar

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/madermal/0107.html

		Grunddragen af modersmålets historia / 103 (1898) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|