Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomgående drag i de forngerm. och fornnord. släktsagorna,
att det hvilar en med en skuld eller ett brott förbunden
förbannelse öfver ätten, och det är till följd häraf, som det så
ofta också ligger öfver dem en sådan ödets tragiska
skönhet. Äfven öfver Folkungaätten hvilade en dylik
förbannelse, nämligen förräderiet. Redan den store Magnus
Ladulås hade vid Gälakvist på förrädiskt sätt ombragt sina
fränder. Sedan lyckas hans son Birger genom förräderi bringa
om lifvet sin välgörare och bäste vän, och kort därefter blir
han själf af sina bröder genom förräderi tillfångatagen. Och
förräderiet är sedan den röda tråden i hela denna gräsliga
brödrastrid. Men för fädernas missgärningar få ju äfven
barnen lida, och straffet drabbar lika fullt den oskyldige
som den skyldige. Det var också genom de stores förrädiska
stämplingar, som Magnus Eriksson omsider förlorade sina
förfäders krona.
Men detta är endast några mörka, blodbefläckade blad
i Folkungaättens stora hjältesaga. I densamma finnes det
ock andra, på hvilka historien med guldskrift inristat ett
evärdligt äreminne öfver denna härskarätt.
Enligt sägnen skulle redan Erik den helige börjat eröfra
Finland, men det var egentligen Birger Jarl och Thorgils
Knutsson, hvilka ej blott kristnade detsamma, utan också
utsådde i detta de tusen sjöarnas land de första fröna till den
germanska och västerländska kultur, som än i dag tycks vara
det finska folkets starkaste och säkraste värn. Härigenom
lade äfven dessa härskare grunden till det sedan af den store
Gustaf II Adolf fullbordade svenska östersjöväldet.
Men all yttre storhet är lika förgänglig som lysande.
Likasom blixten bländar den för en stund, men den
värmer icke. Därför är ej heller detta det vackraste bladet i
Folkungaättens historia. Det finnes ett annat, långt renare,
som än i dag är utan fläck. Egendomligt nog är Folkungatiden,
trots alla dessa lömska, förrädiska brott inom den
härskande ätten, vår historias kanske mest juridiska tid — detta
ord taget i dess allra vackraste och bästa betydelse. Ty
det är nämligen ej blott så, att Birger Jarl och Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
