Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våra gamla landskapslagar voro i det hela skrifna hvar och
en på sin dialekt, men nu visa sig första ansatserna till ett
för hela vårt land gemensamt riksspråk. Speciellt yttrar sig
detta i den s. k. vokalbalansen, nämligen att vi i ändelser
vanligen ha i och u efter (från fornsvensk synpunkt) kort,
men e och o efter (från fornsvensk synpunkt) lång
rotstafvelse. Denna vokalbalans kvarlefver i viss mån än i dag
såsom till ex. ’gudi lof’, men ’brännas å båle’ ’till salu’,
men ’i min ego’, ’gatustrid’, men ’lärosats’ etc.
Beträffande ljudöfvergångarna påpeka vi, att förbindelsen
io nu i betonad ställning allmänt öfvergår till iø utom före
rt och rdh och i några andra fall. Så till ex. biorn > biørn,
miolk > miølk, sio(r) > siø o. s. v., men allt fortfarande
ha vi hiorter ( = hjort), iordh etc.
I åtskilliga fall, för hvilka det blefve för vidlyftigt att
närmare redogöra, öfvergår nu också kort y till kort ø.
Så till ex. kyn > køn, yrt > ørt, byria > børia etc. —
en ljudöfvergång som i vissa fall ledt till dubbelformer.
(Jämför till ex. de båda uttalen kyrka och ’körka’.)
Före betonade palatala eller s. k. ’lena’ vokaler (e, i, y,
æ, ø) blifva nu g, k och sk palataliserade, d. v. s. börja att
uttalas som dj, tj och s + tj. Så till ex. giva > ’djiva’ —
ungefär samma uttal, som nu i engelskan betecknas med j,
till ex. joy, joke, judge etc., men deremot ingalunda det
nuvarande svenska uttalet af g i denna ställning, hvilket åter
är ungefär lika med det som i engelskan nu betecknas
med y, till ex. you, year, yellow etc. Detta här åsyftade
dj-ljud förekommer ännu ibland i vårt språk, ej blott
i sådana sammansättningar som medgifva, vidgick, m. fl.,
utan äfven i sådana fall, som då man af otålighet och
retlighet liksom trycker på j’et i ett hälft motvilligt, hälft
medgifvande ’ja’ eller när man i en mera upprörd
sinnesstämning med en viss intensitet uttalar — sit venia verbo
— svordomen ’djäflar anamma!’ I likhet härmed öfvergår
nu vidare k till tj såsom till ex. kænna (äfven skrifvet kiænna)
— att uttala som ’tjänna’ och i följd häraf sk till s + tj
såsom till ex. skina — att uttala som ’s + tjina’, d. v. s.
såsom nu hustjuf, lösköpa etc., hvarigenom ock förbindelsen sk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
