Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårare uppgift är det alltså för språkhistorikern att relativt
rätt angifva tiden för de ombildningar språket allt
fortfarande faktiskt undergår.
Vi sammanföra därför här en mängd förändringar, af
hvilka, som sagdt, en del redan torde begynt under
föregående, en del åter först fullbordats under följande period.
Rörande själfva skriften anmärka vi, att redan i
början af detta tidsskede, allt från 1526 års Nya Testamente,
äro typerna å, ä, ö allmänt brukliga.[1]
Det nu så ytterst vanliga sch-ljudet utvecklar sig först
under detta tidsskede, i det att både förbindelsen stj (vare
sig gammal eller senare uppkommen genom sk före palatal
vokal och ski, se ofvan!) och sj nu hopflyta i detta nya
ljud. De tre orden stjäl, skäl och själ samt vidare stjälk,
skyla, skjorta och sjuda etc. uttalas således nu med samma
begynnelseljud. Dessa förbindelser äro således de inhemska
källorna för sch-ljudet. Som vi se af dessa exempel,
underrättar oss vår ännu gällande stafning synnerligen noggrant
om detta nya språkljuds extraktion och den är således från
historisk synpunkt fullt riktig. Huruvida åter i praktiskt
och psykologiskt hänseende denna ’rättstafning’ är så vidare
rätt, är naturligtvis en helt annan fråga, hvarpå vi ej här
kunna ingå. Genom den stora massa utländska ord, som
under detta och följande tidehvarf inkomma i vårt språk,
upprinna så att säga äfven en mängd främmande källor för
detta ljud, hvilka äfven i vår stafning ännu troget reflekteras,
såsom till ex. charmant, gentil, jalousi, schakt, vision,
mission, flexion, station, variation (uttaladt med både tsch
och blott sch), shirting, Don-quixoteri etc, hvadan vi nu ha
ett verkligt öfverflöd af beteckningar för detta språkljud,
under det att vi allt fortfarande sakna ett eget ljudtecken
för detsamma.
Under 1500-talet kunna vi antaga, att h allmänt förstummades
i förbindelsen hi, en företeelse, som redan förut
torde åtminstone ställvis inträffat. Men när man på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
