Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rike få redan i medlet af 1500-talet ej sällan ändelsen -r,
såsom till ex. i Gustaf Vasas Bibel stycker, klädher etc. Men
dessutom börja de äfven antaga -n (stycken, riken o. s. v.),
hvilken ändelse omsider afgår med segern. På samma sätt
ombildas enstafviga, på lång vokal slutande neutra såsom
bo, spö i plur. till bon, spön, en förändring som dock i
allmänhet senare inträder.[1]
Under denna period ha vi således pluralformerna rike,
riker och riken samt spö och spön och först under följande
tidehvarf varda typerna riken och spön fullständigt enrådande.
Typen riker kvarlefver ännu i fängelser samt bräder och
kläder och denna ändelse -(e)r har sedermera inträngt äfven
i en mängd andra neutra, specielt i främmande ord, hvilka
såsom ej egande full medborgarrätt i vårt språk lättare än
de inhemska orden kunna få öfverträda dess lagar. Så till
ex. fiskerier, partier, problemer, resultater, förråder,
statsråder, priser, viner, tyger (i handelsspråket), salter (i kemisk
bemärkelse), snuser (på skyltar) o. s. v. Dessa bildningar
tillhöra väl i allmänhet den yngre nysvenskan, men för
sammanhangets skull anföra vi dem redan här. Denna
tendens har i vårt sekel, åtminstone beträffande inhemska ord,
något aftagit, men är dock fortfarande mycket lifskraftig.
Likasom redan i fornsvenskan D. Pl. þem (= dem)
användes både i ack. och i nom. (neutr.), börjar nu D. S. hvem
brukas ej blott som ack. utan äfven som nom. Så till ex.
redan i Uppsala mötes beslut 1593. Däremot torde den på
denna dativ bildade något barbariska genitiven hvems[2] först
på 1700-talet vara mera allmänt bruklig.
I medlet af 1600-talet synes pron. ni vinna burskap.
Detta vårt nu så omstridda tilltalsord är uppkommet af
ändelsen -n i 2 pers. plur. + pron. I, så att i till ex. hören I
har -n öfverflyttats till pronominet.[3]
Rörande verbalflexionen nämna vi, att 1 och 3 pres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
