Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur Samuel Columbus’ ofvan nämnda Ordeskötsel,
troligen författad 1678, anföra vi följande stycken:
Slutligen wil jag säija, at den arbetar fåfängt som nu wil häf ut
alle främmande ord ur swenskan. Jag kommer i hog, at salig Her
Samuel Kempensköld skref mäg til i et sit bref, at man borde strafa den,
som brukade främmande ord. Ok bad mig at låta sij Stiernhielm sit breef,
ok begära hans omdöme därom. Den gode Gubben Kempensköld, hade
glömt af sig ok sätt i samma sitt breef någre ord tåcksom discurs. När
Stiernhielm däd såg, log han ok sade åt meij: »Halser Kempensköld på
mine wägnar, ok säger, at om hans doom ska’ gå an, så måst han vara
den förste som lijder straff, ty han brukar i sitt breef främmande ord som
discurs.» Jag skref Her Kempensköld til Stiernhielms omdöme. Han
swarade sig ha däd brukat, til dess han något annat på swenska finge.
Imedlerlijd skreef han: hwem wil straffa meij, om jag nämner discurs ett
skäligt taal?
— — — —
Jag finner i gemen två slags lyten hoos folken. Däd ene, at
estimera ingen ting annat än sit egit, däd andre, at estimera ingen ting
annat än de främmandes.
Däd-här gör en kleenmodig, dä där förmäten. Bå twå är mig lijka
lastbaart, om icke dock den förmätnes tilstånd är lyckligare, efter han
inbillar sig vara lyckligare, ok den klennmodige uslare, efter han inbillar sig
wara osäll ok alle andre sälle.
Jag önskade at wara mitt emellan dem båda ok kunna betjena mig
af andras sällhet til min egen förkofring ok af andras feel til min egen
rättelse. Wij Svenske göre så mycken reflexion på andre, at wij glömma
gee ackt på oss sjelfwe. Wij wele alt hielpa Latinerne ok Fransoseine
ännu till at op-fila de-därs Lingvam Latinam ok de-härs bon Francois, så
at wårt egit rostas. Så i seeder, så i kläder, så i taal, så i gärningar.
— — — —
Jag weet wäl, at alt nytt sijr sälsamt ut. Somlige hata’t ok rata’t,
somlige hålla t’åfet. Jag weet ok wäl, at man inte bör så lättli’ bringa
någo nytt på bahnen. Likwäl måste ok huar rättsinnig bekänna, at där
som nyttan fordrar, är nytt lofligit. Alle konster, alt, alt har warit nytt i
begynnelsen; alle studier så wäl som manufacturer äre en gång aflade ok
födde, så wäl som deras föräldrar, Mänskiorne. Icke må man derföre blij
wed däd gamble maneeret, at bära wed op for trapporna opp i winn, om
man kan hitta på en wind[1] at wind-opp’n.
— — — —
Hvart ok ett språk är wackert, när ded blifwer talat af en wacker
mann. Ok är fåfängt, at ett språk will inbilla sig wara mehr än ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
