Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och gå vi till det mera rent intellektuella området, så är
det ju ej blott allbekant, utan äfven världsbekant, att genom
Linné och Schéele ’bröt sig den svenska äran nästan helt
och hållet nya banor i tankens obesökta land’.
Men båda dessa vetandets stormän voro barn af denna
så smädade ’Frihetstid’. Och barn af densamma voro ock
alla de akademier och vittra samfund, som nu stiftades; —
barn af densamma voro äfven ej endast Olof von Dalin och
Karl Mikael Bellman, utan också Gustaf III själf och hela
hans så fräjdade sångarskola. Och att så är, det är vid
närmare eftersinnande ej så underligt. Det är nämligen det
egendomliga med friheten, äfven när den urartar till
despotisk partiyra, att den ändock alltjämt förblifver den andliga
lifsluft, utan hvilken kulturens vackraste blommor —
vetenskapen, konsten och litteraturen — ej rätt kunna trifvas.
Så var det i Perikles’ Atén, så var det i Lorenzo di
Medicis Firenze och så är det än i dag. Det gifves visserligen
undantag äfven från denna likasom från alla andra regler,
och under hägnet af en vittert bildad envåldshärskare
såsom en Augustus, en Mahmud den store, en Ludvig den XIV
kunna äfven konsten och litteraturen vilja slå ut sina blommor,
men då ega likväl dessa alster merendels ett visst tycke af
drifhusväxter och sakna i regeln den friska, naturliga
individualitet, som är oupplösligen förbunden med det verkligt
sköna. Tänka vi härpå, torde vår s. k. Frihetstid, fast den
visserligen från en yttre — och vi tillägga — ytligare
synpunkt ej är så vidare ärorik, dock vara förtjänt af ett
vackrare eftermäle än hvad man i allmänhet vill tillerkänna
densamma.
Med Gustaf III:es statshvälfning inträder på visst sätt
en ny tid. Vi torde ej behöfva uppehålla oss vid den
gustavianska litteraturen, men vi måste dröja något vid denne
så mångbedömde monark. Ännu är kanske tiden ej mogen
för att kunna fälla ett fullt opartiskt och rättvist omdöme
om honom, men ett är väl i alla fall visst, att det ej
kunnat vara någon vanlig människa, som förmått ingifva sina
anhängare en sådan hängifven beundran, sina motståndare
ett så oförsonligt hat. Och det är väl något annat, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
