Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädesvis Geijer — stundom lyckas att på ett i sanning
underbart sätt anslå den rätta fornnordiska klangen.
Redan i förra hälften af vårt århundrade kunna vi
dock säga, att en verklig svensk språk- och fornforskning
åter börjar uppstå. På runologiens område hafva svenskarne
Johan Gustaf Liljegren (1789—1837) och Richard Dybeck
(1811—1877) förvärfvat sig ett aktadt namn, och samtidigt
börjar vårt språks äldre historia studeras af dansken Matthias
Petersen (1791—1862) och norrmannen Peter Andreas Munch
(1810—1863). Det är emellertid egentligen först genom
Johan Erik Rydqvists (1800—1877) epokgörande verk Svenska
Språkets Lagar (1850—1874, sista delen utgifven af K. F.
Söderwall 1883), som en fast grund för den svenska
språkforskningen lägges, samtidigt med att Karl Johan Schlyter
(1795—1888) i sitt väldiga arbete Corpus juris Sveo-gothorum
antiqui (1827 —1877) utgifver alla våra gamla landskapslagar.
Bland de främsta målsmännen för närvarande för den
svenska språkforskningen må bland andra nämnas
norrmannen Elseus Sophus Bugge — en af de mest framstående
språkforskare och runologer hela den bildade världen för
närvarande kan uppvisa —, samt svenskarne Knut Fredrik
Söderwall, Leopold Fredrik Alexander Läffler, Adolf
Gotthard Noreen, Axel Kock, Fredrik August Tamm, Johan
August Lundell m. fl. m. fl.
Den store Gustaf II Adolfs vackra framtidsdröm är nu
omsider vorden en verklighet. Genom Gustaf den III:es
sångarskola och än mera genom vår andra litterära
storhetstid under förra hälften af detta sekel har vårt
modersmål fått en egen litteratur, som måhända kan göra det
jämstäldt med det latinska tungomålet. Och nu söka vi äfven
vårda, akta och bevara alla våra fornminnen, ej allenast våra
runinskrifter, utan också våra gamla husgeråd, vapen och
bohag — börja nu ändtligen omsider få blicken öppen för
det värde de ega för vår kännedom om vårt folks forntida
lif. Nu råder det ock en liflig verksamhet på alla den
nordiska filologiens och språkvetenskapens områden — i
arkeologi, runologi, lexikografi, grammatik, dialektologi etc. etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
