han i kroppsligt hänseende behöfver, och han lemnar icke cellen, utan för att gå till kyrkan, skolan, spatsergården eller badrummet. På dessa ställen är fången likaledes afskiljd, och på vägen dit, då den ene fången går på 15 stegs afstånd från den andre och alltid under sträng bevakning, har han ”masken”<footnote>Å mössan finnes ingen skärm utan i dess ställe ett tygstycke af samma slag, hvaraf mössan består, och hvilket tygstycke är så stort att, då det nedfälles, det öfverskyler hela ansigtet. I masken, som uppslås, när fången kommer in i spatsergården eller kyrkan, äro två hål för ögonen, så att han, när masken är nedslagen, må kunna se.</footnote> (skygget) på sin mössa nedfälld för ansigtet för att ej kunna igenkännas af medfångarne. Det tillåtes fången att vistas utom sin cell endast vid sådana helt och hållet särskilda tillfällen såsom t. ex. vid rengöring af hans cell, vid murning eller affärgning af andra celler, eller då han såsom snickare, smed eller annan handtverkare användes vid reparation af de i cellerna fastgjorda apparater eller arbetsredskaper, men han är vid dessa tillfällen likafullt afskiljd från andra. Tolf af spatsergårdarne, af hvilka hvar och en är för endast en person, äro inrättade till arbetsgårdar, för att der gifva de fångar, som behöfva sysselsättning i fria luften, arbete med vedsågning och huggning, stenklyfning o. s. v. Barn under 15 år äro isolerade under natten, vid måltiderna och när de förbereda sig till skolan, men äro tillsammans under arbetet, vid undervisningen och i spatsergården. Cellsystemets fordran är fångarnes fullständiga afsöndring från hvarandra inbördes, och cellstraffets ändamål är att verka på en gång afskräckande och förbättrande. Det möjliggöres här genom fängelsets byggnadssätt och verkliggöres genom bevakningens noggranna uppmärksamhet under tjenstgöringen. Den stränga ensamheten förebygger icke allenast en ytterligare demoralisation, utan framkallar äfven af sig sjelf en mera sann bekännelse och en djupare ånger samt lättar och befrämjar förbättringsförsöket, just emedan fångarne kunna underkastas en individuel behandling, hvar efter hans särskilda personlighet, och cellstraffets egentliga mål, fångens förbättring, är här föremålet för bestyrelsens