straffanstalternas organisation är sådan, att de äldre, i brott djnpt sjnnkne förbrytarne, ega ett öbehindradt tillfälle att utöfva en för-derflig inflytelse på de öfriga mindre förhärdade fångarne och synnerligen på de yngre, äro den fraktan och den afsky, samhället hyser för frigifna brottslingar, förlåtlig. En gifren följd häraf är, att den på fri fot satte förbrytaren måste begå nya brott och snart återvända inom fängelset, för att med fångbröd och i fångdrägt uppehålla det lif, som säkerligen ej mera' är honom kärt, men hvilket han dock ej sjelf vill eller lagligen får beröfra sig. Det första fängelsesällskap i Danmark bildades redan 1842 i Köpenhamn och började följande år sin verksamhet, men det dröjde länge, innan exemplet följdes annorstädes inom landet. Detta dröjsmål härledde sig af den misstro, man rättvisligen satte till ordningen inom fängelserna. Först sedan en tidsenlig reform verkligen genomförts inom fängelserna, och det blifvit veterligt, synnerligen för fängelsernas bestyrelse, att många fångar, om hvilkas förbättring man i straffanstalten haft grnndadt hopp, likväl efter frigifnin-gen återfallit i brott endast derföre, att de ej förmått tillkämpa sig en plats i samhället, bildades efter hand fängelsesällskaper för de öfriga straffanstalterna i riket, och nn ^rkänner man öfverallt inom landet fängelsesällskapernas gagnande verksamhet. Dock åtaga de sig icke på långt när alla frigifna fångar ntan endast sådana, som under strafftiden gifvit hopp om bättring, och, för att få tillförlitlig kännedom härom, äro i dessa sällskapers bestyrelser alltid en eller flera af ifrågavarande straffanstalts tjenstemän ledamöter, och är det på dessas rekommendation sällskapets hjelp erhålles. Enligt hvad nyss blifvit yttradt, står fången vid sin frigifning vanligen utan medel och alltid ntan förtroende. Han erhåller af sällskaperna antingen kontanta medel för att uppsätta en egen verkstad eller dylikt, eller anskaffas åt honom tjenst hos aktade män, eller ock beredes honom på annat sätt en för själ och kropp nyttig verksamhet, ty sätten, hvarpå dessa sällskaper understödja frigifna fångar, äro olika och bero på de senares behof, ålder, kön, och öfriga lefnadsförhållanden.