Direktörerna äro berättigade att bära uniform; fängelsets öfriga tjenstemän och bevakningspersonal äro tvungna att bära uniform, de förra i all tjenstgöring ocb de sednare både i och utom tjensten. Ransakningsfångar. I afseende på sådane fångar är tillsynen särdeles noggrann, och har ransakningsdomaren ett stort inflytande på dylika fångars behandling. De få aldrig emottaga besök, ej ens af presten, utan domarens speciella tillstånd, ej heller bref, som ej äro af honom till innehållet kända. Muntliga samtal ske alltid i närvaro af någon bland fängelsets tjenstemän och antecknas i en får ändamålet förd s. k. besöksjournal, hvilka anteckningar sedermera läggas till fångens ransakningshandlingar. Ransakningsfången eger rättighet att sjelf bekosta sitt underhåll, såvida domaren ej annorlunda bestämmer. Detta underhåll lem-nas af en entreprenör, hvilken står under direktörens noggranna kontroll. Fången skall för detta underhåll betala månadtligen till anstaltens kassa 26 rdr 70 öre = 89 öre dagligen. Genom dåligt uppförande kan fången förverka rättigheten att sjelf få bekosta sitt underhåll. Skall dylikt förbud räcka utöfver en tidrymd af fyra veckor, kan ej direktören afgöra det, utan skall då saken hän-skjutas till Polispresidium. De, som icke tillåtas, eller icke kunna, eller icke vilja sjelfva bekosta sitt underhåll under ransaknings-tiden, måste ovilkorligen arbeta. De erhålla dock icke något bestäm dt pensum, och de, som sjelfva bekosta sitt underhåll, ega rättighet att, om de vilja arbeta, välja arbete. Ransakningsfångarne indelas i två klasser. Till l:a klassen höra de bättre individerna, nemligen de, hvilka för första gången äro häktade. De tillåtas begagna egna kläder. Till 2:a klassen räknas alla öfriga fångar, hvilkas moraliska ståndpunkt ställer dem i en lägre klass, nemligen de i brott återfallne. Dessa måste under ransakningstiden begagna fångdrägt, men om så fordras, kunna de få. tillåtelse att inför domstol begagna de till fängelset medhafde egna kläderna. Ransakningsfångar i l:a klassen skola förses med de arbeten, som lemna bästa inkomsten, och fångarne i 2:a klassen med de mindre lönande arbetena. För att intressera fångarne såväl för