Sachsen.

Zwickau.

Fängelset härstädes, som är afsedt för fångar af mankön, dömda till straffarbete, är inredt både till gemensamhets- och cellfängelse. Det kan rymma omkring 1300 fångar. Till största delen består fängelset af byggnader, som ursprungligen tjenat till andra ändamål. Det eger icke mer än en ny byggnad, nemligen cellfängelset. De öfriga, de äldre byggnaderna, utgöras af två särskilda afdelningar, ty den ena afdelningen var fordom ett slott och består af stora byggnader, hvilka omsluta en rymlig, nästan fyrkantig gård, men den andra afdelningen utgöres af ett stort hus, fordom begagnadt till magasin. Dessa gamla byggnader äro nu inredda på ett för straffångar ändamålsenligt sätt med arbetssalar, matsalar, sofsalar och nattceller, de sednare på sidorna i samma rum som sofsalarne. Det tillhörer direktören att bestämma, hvilka fångar skola förvaras i cell, och hvilka skola intagas i gemensamhetsfängel-set. Cellerna i cellfängelset begagnas icke till straffceller för undergående af extra judiciella bestraffningar. Härtill äro särskilda straffceller inredda i äldre byggnaderna. Innan jag öfvergår till en närmare beskrifning af förhållandena inom fängelset, kan jag ej underlåta att nämna några ord om den förträfflige direktören vid härvarande fängelse regeringsrådet d’Alinge. Man behöfver ej vara många timmar tillsammans med regeringsrådet d’Alinge, en af Tysklands mest framstående personer inom fångvården, förrän man märker hans ovanliga lätthet att med både värdighet och vänlighet behandla folk. Hans varma nit för fångarnes moraliska förbättring, hans liksom faderliga vård om unga förbrytare och hans insigtsfulla ordnande i öfrigt inom fängelset spårades öfverallt. Den af honom utgifna boken ”Bessrung auf dem Wege der Individualisirung” är en utmärkt god bok och egnad för alla, som intressera sig för fångarnes förbättrande under strafftiden. Med den kännedom, jag eger om regeringsrådet d’Alinge, är jag fullkomligt öfvertygad, att han, äfven om jag icke egt pro-