I anledning häraf är en särskild kassa nnder benämning d’Alinge-Stiftung vid fängelset bildad. Detta skedde den 1 November 1864, då fängelsets dåvarande och ännu varande direktör, det ofvan omnämnda regeringsrådet (PAlinge i tjugofem är tjenat sitt land. Fängelsets tjenstemän ville icke låta den dagen gå förbi, utan att på ett varaktigt och tydligt sätt beteckna densamma samt visa sin ärade chef den vördnad och tacksamhet, alla hans underhafvande så gerna hemburo åt honom, och fördenskull sammansköto och öfverlemnade de till honom 100 thl. såsom grundpenning till en kassa, ur hvilken frigifna strafffångar, som förhållit sig väl, skulle erhålla understöd. Tillika an-höllo de att stiftelsen måtte få bära hans namn. Då jag benäget äfven erhållit de verser, hvilka bifogades nämnda grundpenning, vill jag, för att tydligare visa d’Alinge-stiftelsens idé, citera slut-stropherna: Und nur Eins kann Dich betrfiben: ”Dass zu Viel sind, die begebren; Dass die Mittel nicht gestatten, Allen Hilfe zu gewähren.” Könnten wir — wie Du im Stillen Dir so schön es oft gedacht — Diesen Wunsch Dir noch erfUllen! Sttlnd es doch in unsrer Macht Keiche Qvellen zu eröflfnen, Um das Elend zu bekämpfen, Hier zu rathen, da zu helfen Und des Lebens Noth zu dämpfen. Nein, es geht nicht. — Nur ein Scherflein Hat ein Jeder dargebracht. Und so sei, wenn auch in Kleinen, Doch der Anfang jetzt gemacht. Möge unter Deinen Händen Sich das Körnlein schön entfalten! Den die Liebe hat’s gegeben, Um die Liebe zu erhalten. —