Jag vill nn undersöka de anvisade medlen och bevisa nyttan af att sätta dem i praktisk verksamhet. l:o Afskaffandet af det ärekränkande i bestraffningen? — Hvilken är nyttan och hvad är skälet, att straffet skall vara ärekränkande? Hvilka äro följderna deraf? Jag kan ej finna andra än att ärelösheten blir inbränd p& den brottsliges panna, som derunder låter honom känna ett straff större än fängelsestraffet. Den motvilja, man känner för de frigifne, är den icke förorsakad genom den förnedring, med hvilken de äro brännmärkta? Är detta icke en af de förnämsta orsakerna för omöjliggörandet af en återupprättelse? Att den brottslige undergår strängt straff, att det belägges med allvar, det är bra, men hvarföre fästa dervid ett slags verk, som gifver det en ärekränkande natur och för det kommande tillstänger alla framsteg uti det goda. Bentham har sagt: ”det ärekränkande, såsom det vanligen anses, stadnar oftare vid brottslingen än vid sjelfva brottet. Det är, så att säga, en motsägelse mot lagstiftningen. Om förnedringen stadnade vid sjelfva brottet, skulle verkan deraf blifva mera outplånlig, mera varaktig och mera kraftig. Men huru komma till detta mål? Det skulle behöfva finnas för hvarje slags brott ett sär-skildt slags förödmjukelse.” Afskafiande af qvalificationen ”ärekränkande,” tilldeladt såsom straff för brott, har redan blifvit genomfördt i Frankrike; och det synes, såsom om det icke funnes hvarken i Preussen eller i Tyskland något straff bestämdt såsom ärekränkande genom lagen eller någon uppsigt under den högre polisen efter frigifningen. 2:o Omändring af fängelserna. — Omändring af fängelserna, grundad på försoning och förbättring, anskaffande af arbete åt de dömda, uppfostran, undervisning i religion, elementar-och industriellundervisning, de dömdas isolering dag och natt, sådana äro medlen till deras pånyttfödelse. Så länge en så förderflig sak, som gemenskapen fängarne emellan finnes, så länge man icke företager afgörande mått och steg för dess afskafiande, skall man nödvändigt se brottsligheten skyndsamt göra sina sorgliga framsteg, och samhället skall utan medlidande kasta tillhaka denna hop af missdådare och brotts-