gen; 6:o för att underlätta beskyddarnes uppdrag och de dömdes pånyttfödelse, skola dessa sednare, när de erhållit beskydd, tillhållas att, såvida ej vigtiga skäl deremot förekomma, välja en annan uppehållsort än den, hvarest de hafva begått de brott eller förbrytelser, för hvilka de hafva blifvit dömda; 7:o penningar, besparade till frigifningen, skola utbetalas åt de frigifna genom beskyddarne i små portioner och efter behof; 8:o hjelp skall beviljas åt de frigifna, som vid afgång från fängelset önska emigrera. Man bör uppmuntra den frivilliga utvandringen, ty huru mycket man än görför den frigifne brottslingen, skall hans ställning alltid blifva svår, och i anseende till försoningen och ångren skall han alltid ihågkomma felet.

Holland.

De holländska fängelserna i Amsterdam, Haag, Woerden och Leiden, som jag besökte, voro enligt mitt begrepp såväl i afseende på byggnadssätt som disciplin och utspisning icke så omsorgsfullt ordnade som de belgiska fängelserna. I Holland afgör domaren i utslaget, huruvida den anklagade skall undergå ådömdt straff i cell eller i gemensamhets-fängelse. För närvarande är ett år den längsta tid, hvartill någon kan blifva dömd till cellfängelse, men ett förslag från justitie-ministern var vid mitt besök i Holland framlagdt för riksdagen, enligt hvilket tiden för cellstraffet skulle ökas till två år, och man trodde med säkerhet, att förslaget skulle antagas. — Enligt 1851 års lag, den första, som reglerade cellsystemet, var sex månader längsta strafftiden i cell, och det pålades ingen annan än den, som blifvit dömd till ett års fängelse. 1854 års lag bestämmer nuvarande latituden för cellstraffet, och anses ett års cellfängelse motsvara två års vanligt correktionsfängelse. Amsterdam. Cellfängelse för fångar af båda könen. Det är bestämdt både för ransaknings- och straffångar.