Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru skilja hans ingifvelser från dem, som komma ur de
ondas tusen osynliga källor? Lucifer kan omskapa sig
till en ljusets ängel, hans demoner kunna locka med en
röst, som härmar Guds och samvetets. Viljan har ingen
motståndskraft mot dessa lockelser; hon är genom fallet
fördärfvad. Förnuftet gifver ingen vägledning; genom fallet
förmörkadt har det, sig själf lämnadt, urartat till ett
sataniskt verktyg för irrläror och villfarelser. Känslan
behärskas af materien, och denna, redan ursprungligen
företeende en motsats till anden, är delaktig i förbannelsen.
Hvad under då, att människans bana, hvars
början är aflelsen i ett syndigt sköte, har bakom dödens
port till slutpunkt helvetets eviga kval? Alla dessa
myriader själar, som Gud skapar och ikläder stoftets skrud
– alla dessa mikrokosmer, af hvilka en hvar är ett
mästerverk, en skapelsens prydnad, ett väsen af oändligt
värde, bilda, led efter led, ett långt tåg från det intet,
ur hvilket Gud framkallar dem, till den afgrund, där de
efter en kort jordelefnad skola i tider utan ända förtäras
och förtvifla och förbanna sin skapare.
Lucifer triumferar. Hans rike förökas. Och den
arma människan har icke rätt att beklaga sig. Kärlet
må icke klandra sin verkmästare. När hon skådar in i
sin själ, upptäcker hon ett syndadjup, ett fördärf lika
gränslöst som hennes straff. Världsordningen, hur hård
hon är, bär dock den gudomliga rättvisans stämpel.
Det är fördenskull en handling af ren nåd, att Gud
beslutat en anstalt till släktets räddning. Förberedd
genom judafolkets utväljande, grundlagd genom Kristus,
Guds son, i det han frivilligt lät sig korsfästa för
mänsklighetens synder, har kyrkan uppspirat och utbredt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
