Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom kyrkans lära, den allena saliggörande, har
människan till skänks erhållit hvad hon genom forskning
aldrig skulle blifvit i stånd att förvärfva: kunskapen om
de högsta sanningarne. I besittning af dem bör hon icke
mer låta sig af djäfvulen fresta att på egen hand, med
det förmörkade förnuftet såsom verktyg, söka intränga i
tingens hemligheter – försök, som ofta sluta med
villfarelse och affall. Frestelsen härtill ligger dock nära,
ty de höga sanningarne, då de iklädas de mänskliga begreppens
dräkt, framträda stundom såsom en förening af hvarandra
skenbart motsägande bestämningar. De fordra fördenskull förnuftets underkastelse under trons lydnad. Endast tron förmår rätt
genomtränga och tillägna sig dem. Men dessa samma bestämningar,
som kyrkan med den helige andes bistånd funnit, äro likväl de enda
riktiga och erbjuda den troende forskaren en grufva med
oändliga rikedomar. En filosofi är således möjlig inom
kyrkan, när tänkandet, med dogmens gudomlighet till
förutsättning, inskränker sig till ett vördnadsfullt
sönderläggande och ödmjukt betraktande af trossatsernas
innehåll. För detta ändamål må skolasten gärna arbeta med
den aristoteliska dialektiken och sätta syllogismens
häfstång i rörelse. På rättrogenhetens område kan månget
om och men, månget för och mot anföras. Skolasten
har att uppvisa det sannolikaste; påfven, den ofelbare,
och hans kyrkomöten godkänna det riktigt träffade och
afvisa misstagen, som förlåtas, när de afbedjas. Bäst är
att forskaren tager äldre kyrkolärares satser till
utgångspunkt. Då bygger det efterföljande släktet på den
grundval, som det föregående har lagt, och när de alla följa
samma dialektiskt skiljande och återförenande metod, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
