Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma. Ty att det utvecklade stora, starka och ädla
andar, var så onekligt, att äfven en kristlig kyrkofader
vid deras betraktande började betvifla, att hans väg till
fullkomligheten vore den enda, intills han lyckades öfvertala
sig, att »hedningarnes dygder vore glänsande laster».
Grekens harmoniska personlighet och den grekiska vetenskapens
rationalitet berodde på en monistisk världsåskådning – en
som fattar det hela såsom en enhet i mångfald, ej som en
oförsonlig splittring mellan tvänne absolut
skilda principer.
Är däremot den högsta bestämmande makten i universum ett
oberäkneligt gudomligt godtycke; är den värld,
som ligger människan öppen, regerad från en annan enligt
rent tillfälliga föreskrifter, som i själfva sin tillfällighet
städse korsas af fientliga inflytelser från ett demoniskt rike;
rasar ändtligen denna kamp ej blott i den yttre naturen, utan
ock i det allra innersta af den mänskliga personligheten samt
bemäktigar sig utifrån hennes vilja, förstånd och känslor för
att utan hennes åtgörande begagna dem som verktyg till hennes
förtappelse eller upprättelse – då finnes i själfva verket
intet kausalförhållande att efterforska, således intet ämne
för vetenskaplig undersökning, och funnes dock ett sådant,
förblefve det oss otillgängligt, då förnuftet, en lekboll för
demoniska makter, icke är att förtro sig till. Ej heller har
personligheten längre tyngdpunkten inom sig själf. Människan
är då i högsta behof af en sådan räddningsanstalt som
kyrkan, hvilken lärer henne hvad det gudomliga godtycket
bestämt såsom godt och hvad såsom ondt; medelst sakramenternas
öfvernaturliga nådemedel förlänar henne motståndskraft emot det
onda och förlåter hvad hon, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
