Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oordningen och synden, huru oerhördt att då göra honom
till förlänare af en god sak, filosofien!... Gud gaf
judarne lagen, hellenerna filosofien såsom förberedelse till
Kristi ankomst.» I sådana ord klingar från Clemens’
läppar det sista bortdöende ekot af hellenisk humanitet
och bildning! Det är ej en tillfällighet, att Clemens och
Origenes tillika med filosofien söka rädda monismen,
såtillvida som de förkasta helvetesstraffens evighet samt
antaga, att djäfvulen slutligen skall blifva god och Gud blifva
allt i allom. Men en sådan åsikt kunde ej vinna gehör
i en tid, då kristendomen, blott därför att han själf ännu
icke var nog skarpt och följdriktigt dualistisk, kände sig
sväfva i fara för den fullt konsekventa och genomförda
dualism, som, bärande Manis namn, än en gång från
persiska gränsen frambröt mot Europa. Manikeismen blef
väl till skenet öfvervunnen, men en af dess förre anhängare,
Augustinus, ingöt i kyrkan dess ande. Under det
århundrade, som följde på honom, förstörde den germaniska
folkvandringen med de sista skolorna de sista spåren af
grekisk-romersk bildning. Barbarerna kristnades,
oftast medelst ståt och bedrägerier; deras naturgudomligheter
nedsattes, likasom förut Olympens invånare, till
onda demoner. Hvad som var före kyrkan och utanför
kyrkan: de omvända nationernas fäder och minnen –
allt detta vardt fördömdt och hänfördt till den onda
principens värld. Den österländska dualismens herravälde
Europa blef fullständigt. Och så inbröt medeltidens långa
natt. Sex århundraden skilja Proklus, den siste betydande
nyplatonikern, och Augustinus, den siste filosofiskt
bildade kyrkofadern, från Anselm, skolastikens grundläggare!
Mellan dem ett svalg, i hvilket Gregorius den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
