Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jehovahtjänsten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsatser (Ormuzd mot Ahriman, Gud mot Satan), för
att slutligen gestalta sig till en högre monism, hvaruti
det goda är det enda sant och evigt varande. De ofvan
anförda tilldragelserna med förbundslådan gifva jämte
andra vid handen, huru långt i de gamle hebreernas
föreställning förbundsgudens kärlek, helighet och rättfärdighet
få stå tillbaka för hans makt och förskräcklighet. Han
själf förhärdar Faraos hjärta för att få anledning att på
egyptierna bevisa sin starka hand; han själf sänder en
villoande bland profeterna, så att de förutsäga Ahab seger,
när denne tågar ut till nederlag och död, 2 Kon. 22.
Gunstlingarne, som de gammal-jehovistiska berättelserna
gifva honom, synas ingalunda värdiga att föredragas dem,
som han för deras skull förkastar. Den listige och
förslagne fårherden Jakob, som på en gång bedrager sin
fader och sin tvillingbroder, och hvars historia alltifrån
födelsen till hemkomsten från Arameen rör sig kring sluga
anslag mot andras egendom, är med sitt krypande väsen
och sitt kalla förstånd en visserligen i konstnärligt
hänseende förträffligt tecknad motsats till den hurtige och
varmhjärtade jägaren Esau; men hvilket friskt och
oförvilladt sinne känner sig icke draget till den senare, som,
i stället för att vid återseendet göra den falske brodern
något ondt, kysser honom och gråter vid hans bröst, medan
Jakob ännu efter detta känsloutbrott hyser misstankar
och ej tror sig trygg, förrän Esau dragit sina färde? I
samma förhållande af sedlig underlägsenhet står David,
Jehovahs gunstling, till Saul, den af honom försmådde.
Saul, ynglingen som under sitt folks djupaste
förnedringstillstånd[1]
ilar från plogen och sin fader vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
