Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jehovahtjänsten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom Röda hafvet (Exod. 15: 11), och Jethro utropar: »nu
vet jag, att Jehovah är större än alla gudar», Exod. 18: 11.
»Jehovah är gudarnes gud och herrarnes herre» (Deut.
10: 17), och det är blott ett steg mot monoteismen, då
man ställer folkens gudar i det underordnade förhållande
till Jehovah, att det är han, som bland dem utdelat rikena
och stammarne, därvid åt sig förbehållande väldet öfver
Israel, Deut. 29: 25. Om de husgudar (terafim), som
israeliterna hade, och som funnos äfven i de rättrognaste
Jehovahtjänares hus (t. ex. i Davids), skola vitala längre
ned.
Åtskilliga i urkunderna kvarlämnade spår antyda,
att gammal-jehovismen var, likasom Baalatjänsten hos
hebreernas grannar och Apollokulten hos hellenerna, en
soldyrkan. Alla nationer, bosatta under gynnsamma
luftstreck, hafva en gång i sin religiösa utveckling befunnit
sig i det stadium, hvilket ingalunda är det lägsta, att de
den mest majestätiska af alla företeelser, i solen, som
dagligen gör sin konungsliga eriksgata öfver världen,
nedblickande på alla folk och länder, utbredande ljus och
värme, villkoren för alla organismers uppkomst och
bestånd, se den högste guden själf. Men världsbyggnaden
var ej för de gamla folken, ej ens för medeltidens kristna
nationer[1]
hvad den är för vår tids naturvetenskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
