Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så trefligt att du kom, kära Eugen!» utbrast
fru Henrik, i det hon lade ihop adelskalendern
med en viss kläm, som om hon velat säga: »Nu
behöfs inte den längre» — »här sitter vi,
stackars fruar, och torkar, medan våra älskvärda
gemåler hänge sig åt sina rök- och spelpassioner!»
Eugen smålog, strök sina fina mustascher och
slog sig ned på en ledig stol bredvid den senast
talande.
»Nå, hvad nytt i staden?» fortfor den unga
frun, och utan att invänta svar på sin ifriga fråga
afbröt hon sig hastigt: »Kära du, jag har ju
alldeles glömt att tacka dig för ditt besvär med
teaterbiljetterna — tusen tack!»
»Ingen orsak!» svarade Eugen med en
bugning.
»Jo, kära du, stor orsak, min lata man skulle
sannerligen ej gjort sig besvär, och jag ville à
tout prix ha biljetter.»
»Nå,» upprepade hon sin fråga, »intet nytt
i staden?»
»Nej, det var så stilla och fredligt på
gatorna, att polisen kunde gå och sofva om den
ville. Att kungen for till operan var det enda,
som störde ordningen.»
»Nå, hurudan var middagen?» fortfor
Henriette, fast besluten att få höra några nyheter.
»Det var sant, Eugen,» afbröt fru Bergenstierna,
äldsta dottern, sin mors afbild till sätt
och karaktär och till utseendet mycket lik sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
