Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 31 —
redan utanför porten, då Lisbeth ännu satt
framför spegeln och arbetade med kitt bångstyriga
hår.
»Jag blir så ond, så ond!» utropade hon och
vände sitt skälmaktiga, blossande ansikte mot
systrarna, »jag blir så ond, Så... jag kan äta russin!
Och min näsa Sen! O, hvad den är stor i afton,
säg flickor, tycker ni inte, att den är Större än
vanligt, ilängre än Tullans till och med!»
»Åhnej, visst inte!» försäkrade Dora och
Tullan på en gång. »Tvärtom, den är riktigt liten
i tafton!»
»Det isäger ni bara för att trösta mig, era
ililmaringar,» svarade Lisbeth skrattande. »Min
näsa (är ofantlig,» deklamerade hon ur Cyrano, »i
hela Stockholm finns ej dess like...»
I detsamma kom fru Hjort in, färdigklädd
med plym i håret, spetsar och garneringar och
en /misstänkt fin och ungdomlig rodnad på det
vackra lansiktet. Då fru Hjort skulle bort, var
hon iså upptagen af sig själf och sin toalett, att
hon alldeles glömde bort flickorna; de fingo reda
sig bäst de kunde med sina tarfliga
realisationskläder, (och det föll ingen ^f dem in att tycka
annat än att mamma var i sin fulla rätt att först
af allt vårda sin ståtliga person.
»Nej, mamma, hvad du är vacker!» skrek
Lisbeth och flög upp från stolen, »rent af våldsamt
vacker!»
»Ja, o, lilla mamma!» ropade de andra i
korus och omringade modern, som smålog och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
