Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 43
blyghet hon kände, då hon skulle säga ordet »du»,
kom henne att tala så högtidligt, som om hon
stått framför altaret eller vid en domstol. »Är
det verkligen sant?» tillade hon, och blyghet och
förvirring lämnade rum för ett uttryck af
barnslig, jublande glädje, »är det sant att vi... äro ...
förlofvade?... fästman och fästmö?... är det jag
... jag är ju bara 18 år... så tidigt... får jag
berätta det... ska’ vi eklatera...»
Han smålog åt hennes barnsliga ifver, men
på samma gång var det något däri, som
obehagligt berörde honom.
»Vi ska’ tills vidare ha det emellan oss. vill
du ej det?» sade han, och hans röst fick »ett
ogillande tonfall, som förskräckte henne,
»åtminstone under (några dagar ska’ vår kärlek inte
beröras af människors klumpiga nyfikenhet.»
»Ja... men hur länge, det blir så svårt att
inte få tala om —»
»Svårt?»
Han såg på henne misslynt och undrande.
»Jag menar för mamma och pappa och för
Anna Ekberg, soni är min bästa vän, och som
vet alla (mina hemligheter...»
Han svarade ej genast. En mörk skugga flög
öfver hans ansikte, och en känsla af missräkning
afkylde han nyss så glödande känslor.
»Jag »önskar, ^tt du inte omtalar vår
förlofning för någon ännu så länge — vill du ej
uppfylla denna önskan?» sade han med låg röst.
»Jo visst — alldeles som du vill!» Men in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
