Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46
skall bära till olycka? Hur har jag inte
kämpat — grubblat — öfvervägt — och ändå
~-jag kan inte annat. — Är det egentligen möjligt
att vara mera olika i allt? Olika, ja visst, och
ändå lika. Det är just detta, som utgör
tragiken i så många människors lif, att de ej äro
osammansatta, att de ha så många grundtoner.
Hvarför är jag inte helt pedant? Hvarför är jag slaf
under ^rnin stela, korrekta familjs alla vanor, ur
stånd ,att fördraga en rubbning däri, och på
Samma gång behäftad med ett sådant här stycke
romantik i kroppen? Ty det är romantik att gifta
{sig ,med en aderton års flicka, dotter till en f.
d. (Skådespelerska, oerfaren, ouppfostrad,
oförnuftig... blåtöcknig romantik, som kommer att föra,
Gud ,vet hvart? — Ah bah! Det där är min
vanliga skepticism, som grubblar och misstror och
plockar sönder allt? Dumhet... dumhet...
hvilka människor ha ej motsättningar Inom sig?
Lifvets skola är ju just att bringa den stora
mänskliga inkonsekvensen till följdriktighet... Sluta
upp, Eugen Blum, med ditt själfviska grubbel
— ty, om du vill vara ärlig, ditt grubbel går
egentligen .ut på, att du ar rädd att ej bli
lycklig. Gå i stället ut från att du först af allt skall
göra henne lycklig, och du skall få gie, att hela
din lifsåskådning skiftar färg.»
Och han tyckte plötsligen, att allt inom och
utom honom ljusnade. Snön knarrade så
trefligt under hans fötter, vinterluften kändes ej
längre bitande, utan frisk och liffull som Doras skratt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
