Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Eugen afbröt honom. »Nej, pappa, säg
ingenting mer, allt är oåterkalleligt. Jag älskar
Dora så högt en man kan älska, och jag är
alldeles viss på att vi bägge skola bli lyckliga —
ja, outsägligt lyckliga__»
Han talade med öfverdriften ifver och
upprepade de sista orden flere gånger. Under tiden
tänkte han: »Skulle det vara möjligt att de ha
rätt... är hon kanske inte den jag tror... är
hon inte sann... är det blott min
samhällsställning. ..»
Då han en stund därefter lämnade
föräldrarne, var han åter rof för dessa misstämningar;
som så lätt kommo öfver honom. Och då gamla
Lovisa öppnade dörren för honom och fick se
den nedstämda minen på hans ansikte, blef hon
plötsligen riktigt upprymd.
Bestämdt hade den där förlofningen, som
inte alls passade för assessor Blum, gått om intet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
