Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 61 —
da ett stackars nervöst fruntimmer på sådana
rysliga händelser. Åh, det var förskräckligt...»
»Ja, men det är ’stiligt’ också,» sade en af
smågossarna förnöjdt, »’svåger Blum’, d’ ä’ stiligt»
»Stiligt? Jo, jag tackar jag! Eugen Blum,,
det var just amiralen det, som skulle döma mig!»
utropade Lisbeth.
»Nåja, han var ju så snäll och lät dig gå...»
»Ja, när han fick höra hur bildad jag var
ja! Först var han så lagom snäll, det
högfärdiga belåtet... aj... aj!»
Lisbeth gaf till ett jämrande skri, ty i
detsamma kom Dora ut och drog henne i flätan, så
att hon höll på att fara baklänges.
»Aj — aj — aj — ers nåd... ers höghet^
ers kungliga höghet, ers kungliga magnificensa,
släpp,, släpp!» ropade Lisbeth skrattande och
skrikande.
Dora tog för säkerhets skull ännu ett tag i
hennes fläta.
»Om du kallar m i n Eugen för beläte och1
amiral, så...,» sade hon skrattande.
»Ack, kära du, kära du, det är väl
detsamma hvad okvädinsord jag begagnar, om jag
säger ’assessor’ eller ’amiral’,» skrek Lisbeth och Vred
sig lös.
Alla syskonen omringade nu Dora.
»Kära, lilla Dora — att du är förlofvad...
att du ska’ lämna oss... lycka till, lilla Doris
— lycka till, lilla älskling... lilla hjärtesyster,»
ljöd det nu om hvartannat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
