Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 72 —
svarade på alldeles samma sätt, med likadan
sirlig böjning på hufvudet och en lika stelt och
krampaktigt understruken försäkran om hoppet,
att de bägge unga skulle bli lyckliga med
hvarandra och familjerna goda vänner. Alldeles
omedvetet härmade fru Hjort (len förnäma värdinnan,
så att flickorna, som stodo bakom, voro nära att
utbrista i ett mycket olämpligt skratt.
Eugen hade kommit strax före sin fästmö;
Dora tyckte att hans hälsning, då han artigt och
med en lätt bugning tryckte hennes hand, hade
fått en bismak af den Blumska nedlåtenheten, och
hon var nära att brista i gråt, men så snart
hälsningar och presentationer voro förbi, och Eugen
och Dora kommit för sig själfva, fick hans blick
igen sitt varma, förälskade uttryck. Dora var
också ovanligt söt i dag, mycket väl klädd, och
detta gaf en angenäm stegring åt Eugens känslor.
Fru Hjort hade blifvit placerad i en soffa,
där hon satt rak och fyllig och vacker som ett
prydnadsföremål; alltemellanåt kom någon af
fruarna och pratade ett par ord med henne, och både
hon och de sågo därvid ut som om de fyllt
en tung plikt.
Tullan hade förskräckt och tafatt dragit sig
undan i en fönstersmyg, och Lisbeth följde henne
snart dit. Det var ingen som talade ett ord med
någon af dem. Men Lisbeth tappade ej modet;
hon hade mycket roligt £t hela sällskapet och
meddelade i hviskande ton sina iakttagelser åt
Tullan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
