Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 75 —
dagen, utan att någon störde dem. Slutligen kom
dock fru Blum och förklarade’ med sin kalla
skämtton, att nu hade Eugen nog länge haft sin
fästmö för sig, nu skulle den öfriga familjen också
få rå om henne en stund. Fru Blum hade hört
så mycket talas om Doras vackra sång, ville hon
inte sjunga litet för dem? Och hon kysste
flyktigt den unga flickans kind och uttalade en
förhoppning, att Dora ville göra sina nya släktingar
denna glädje.
»Gärna,» svarade Dora enkelt, »jag är bara
rädd, att tant har för stora förväntningar, Eugen
öfverdrifver så.»
Och hon såg på sin fästman med en
lycklig, strålande blick, som tycktes säga: »Men det
är roligt att du öfverdrifver!»
Eugen tryckte hennes hand och skakade
småleende på hufvudet.
Dora följde nu frun ut i salongen, där
pianot stod öppnadt med tända ljus, och alla sutto
väntande på sången. Dora kände sig icke alls
hågad att sjunga; icke en fläkt af sympati
strömmade mot henne, endast nyfikenhet och kritik,
som hon tyckte kommo alla toner inom henne
att sjunka Samman som slappa vingar.
Hon släckte ljusen, en handling af
egenmäktighet, som framkallade fina rynkor i fru Blums
panna, och satt en stund och fantiserade för att
få bort misstämningen. Det lyckades henne
också; de melodier hon framlockade drogo henne
in i en annan Värld, människorna omkring hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
