Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 83 ■—
Det var en strålande vacker dag, då Eugen,
Dora och Lisbeth — tant Reginas välvilja hade
sträckt sig äfven till den sistnämnda — begåfvo
sig af till Ekholmen, men icke desto mindre
tycktes ’den vara invigd åt missöden och bedröfvelsen
Först och främst kommo Lisbeth och Dora så
sent ned till ångbåten, där Eugen väntade dem,
att landgången just skulle dragas in, och
Lisbeth ref sönder sin nya klädning på en spik
och gaf i förskräckelsen till ett nödrop, som kom
alla passagerarne att vända sig om och se på
henne. Eugens lynne blef af allt detta genast
nedstämdt; Dora och Lisbeth gjorde visserligen
allt för att blidka honom, Lisbeth särskildt höll
artiga och inställsamma betraktelser öfver
strändernas skönhet, men Eugen svarade mycket
fåordigt, han satt och tänkte, att nog skuile han
lära sin hustru att passa på tiden, och först
vid framkomsten ljusnade hans drag. Men då
blefvo i stället de bägge syskonen så mycket
allvarligare. Där låg tant Reginas slott,
hvitrappadt och storslaget, omgifvet af tuktade alléer,
klippta häckar och regelbundna rabatter — allt
ägnadt att ingifva högtidliga och vördnadsfulla
känslor. Icke blef det bättre, då de kommo upp
för stentrappan, där en betjänt, rak och stel som
en skyltvakt, öppnade dörren, och en annan med
imperatorisk artighet grep deras parasoller och
schalar.
Stackars Lisbeths inträde var mycket sorgligt.
Först snubblade hon på tröskeln, så på Doras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
