Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 —
»Åh, det är bara för att tant Regina är rik,
som du krusar för henne så där!» sade hon lika
skarpt som Eugen. »Om hon vore fattig,
skulle nog ingen tycka, att det vore ett majestätsbrott
att bryta en blomma i hennes lilla täppa!»
Eugen svarade ej, han blott såg på Dora
med sin underligt lugna blick, som, då han blef
upprörd, tycktes så pinsamt djup och
genomträngande.
»Förlåt mig, Eugen,» bad Dora, som genast
ångrade sig, »jag menade inte så... så där som
du tog det... är du ond på mig?»
»Nej — nej... godnatt J..»
Han räckte henne sin hand och lyfte på
hatten. Men hon drog sig baklänges, och tårarne
framsprungo i hennes ögon.
»Jag vill inte skiljas från dig så här...»
»Vi få tala därom en annan gång —
godnatt. Godnatt Lisbeth.»
Han fick ;ett så strängt och allvarligt uttryck,
att ingen af de båda flickorna mera vågade säga
något. De togo afsked af honom, Lisbeth
^lit-jämt snyftande, och gingo så uppför trappan,
under det att Eugen skyndade åt sitt håll.
Då Eugen kom hem och i ensamheten
{öfvertänkte dagens tilldragelser, tyckte han att
aldrig hade han känt sig så nedstämd och
misströstande som nu. »Jag har förlofvat mig med ett
ouppfostradt barn ur en ouppfostrad familj,»
tänkte han, »återstår för mig ingenting annat än att
beväpna mig med tålamod och ihärdighet...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
