Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 —
skarpaste röst och rynkade ögonbrynen mot Dora,
»sluta genast att prata — du har ju ej mera än
tjugu minuter till din toalett...»
»Öfvervägande ond!» ropade Dora skrattande
i telefontratten, »alldeles afgjordt... nu har jag
inte tid, adjö med dig... nej, nej, — jag har
ej tid att prata... adjö ... hälsa gammaldomen
och ungdomen!...»
Hon rusade in i sängkammaren med de
bästa afsikter att bli färdig på minuten. Men då
Lisbeths stimulerande prat tystnat, kände hon sig
ånyo så sömnig och trött, att den ena
krampaktiga gäspningen aflöste den andra. »Jag
sofver i fem minuter,» tänkte hon, kastade sig på
soffan med klockan i hand och somnade genast.
Och trots det utomordentliga försiktighetsmåttet
med klockan sof hon fortfarande, då Eugen en
stund därefter färdigklädd kom för att hämta
henne. ,
Hon höll på att svimma af förskräckelse, då
hon slog upp ögonen och fick se Eugen stå
framför soffan och se på henne. Hon tyckte, att hela
hans korrekta, eleganta personlighet, den
hopknäppta bonjouren, de väl vårdade händerna, de
fina mustascherna, utsände hela salfvor af
förebråelse mot hennes rufsiga hår och slarfviga
toalett.
»Åh, så förskräckligt... kära Eugen ...
förlåt... jag somnade... jag...»
»Ja> JaS ser det,» svarade Eugen kallt och
lugnt, »tidpunkten är litet olämplig, men idet kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
