Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
»Men det är ju inte nödvändigt;» tröstade
Dora, »han har ju en vacker näsa?»
»Sublim! Lika sublim som din Eugens, ska’
jag säga dig!»
Och hon gaf Dora en skämtsamt
utmanande blick.
»Men tänk om han nu inte tycker om mig,»
fortfor Lisbeth, »hvad tjänar då hans vackra näsa
till? Hvad tror du? Säg, hvad tror du, Kajsa
... tror du han är kär i mig?»
Och hon hogg tag i gamla Kajsa, som kom
in för att få nyckeln till vindskontoret.
»Visst är han kär... hvad ska’ unga karlar
vara annat än’ kära,» afgjorde Kajsa kort och
bestämdt.
»Ja visst, Lisbeth lilla — visst är han kär i
dig — du blir så lycklig — så lycklig!» surrade
det tröstande och smekande omkring henne. —
Och Lisbeth hängaf sig med ett strålande
leende åt alla möjliga vackra drömmar, för att
en stund senare ånyo börja klaga öfver Darwin
och ärftlighetslagen.
Äfven följande morgon öfverraskades Eugen
af att Dora infann sig punktligt vid frukostbordet.
»Tänk dig, Eugen,» sade Dora, sedan de
suttit tysta en stund, »att Lisbeth på allvar gått och
förälskat sig.»
»Jaså,» svarade Eugen och höjde litet på
ögonbrynen, »nå, det förvånar mig ej...»
Dora blef stött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
