Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 —
slog hon armarna kring Eugens hals och sade
långsamt och tydligt:
»Pappas lilla Maj vill ha en liten ekorre.»
»Hurudan ska’ den vara?» frågade Eugen lika
allvarligt och viktigt.
»Den ska’ vara som Karins... den ska’ sitta
på en gren och ha en stor, stor svans, som står
upp så här...»
Och Maj höjde sina små armar, för att visa
att ekorrsvansen skulle vara mycket, mycket stor.
Eugen smekte den lilla flickan och
betraktade en stund under tystnad hennes fina ansikte.
»Du lilla,» tänkte han, och hans egna drag
blefvo så underligt veka och varma, »du ska’ lära
pappa att bli en bättre människa... du ska’ göra
allt det här hårda och bittra inom mig mjukt..»
Och han kysste henne ännu en gång, under
det hon med barnslig ifver vred sig lös ur hans
armar och sprang till de andra systrarna, som
skrikande och skrattande sökte fånga ett paket,
som Dora, lika uppsluppen som de, höll högt upp
i luften.
Eugen gjorde verkligen allt hvad han
kunde för att lilla Maj skulle få en vacker ekorre med
stor svans. Först gick han upp till
Bergenstier-nas, för att få reda på hvar Karins ekorre var
köpt, så -begaf han sig till den anvisade boden,
och då ,alla ekorrarne där voro slutsålda, gick
han gata jupp och gata ned, ur bod i bod, för
att anskaffa -den omtalade leksaken. »Kära Eugen,
vi hinner inte,» sade Dora flere gånger, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
