Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217 —
Eugen ryckte till och slängde henne ifrån
sig med en rörelse af nästan vämjelse. Hade han
hört rätt? De Blumska familjejuvelerna på... på..
Han tog sig med bägge händerna om
hufvudet för att lugna sig och reda tankarna.
»Hvad ■–––-hvad menar du — — jag
förstår inte,» mumlade han slutligen.
»Jag har ’stampat’ på dem, för att skaffa mig
pengar till Tullans barnhem,» sade Dora modigare.
Och det hela föreföll henne plötsligen så
löjligt, de högtidliga, ärevördiga Blumska juvelerna
på ett pantkontor, att, trots den tragiska
stämningen, ett litet skratt kom frustande öfver
hennes läppar.
Eugen gaf henne en föraktfull blick och drog
på samma gmg en suck af lättnad.
»Det är oförsvarligt handladt, Dora,
lättsinnigt, samvetslöst,» sade han strängt, »hvarför bad
du inte mig om pengar i stället?»
Dora stod och betraktade sina hvita armar
med de röda märkena efter Eugens händer.
»Jag bad dig en gång om litet hjälp till
Lisbeths utstyrsel, men du ville inte,» svarade hon
med låg röst, »hvarför skulle du då vilja ge
något till Tullans hem?»
Eugen ryckte på axlarna.
»Det där är ju ojämförliga saker. Det skäl,
som gällde för mitt nekande i det ena fallet,
passar ju ej för det andra. Begriper du inte det?
Finns det då inte en gnista logik eller
slutledningsförmåga i din hjärna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
