Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
na smällde mot mattan, och den späda kroppen
vaggade sakta, likt en blomstjälk.
»Hvarför grälar ni?» frågade hon förebrående.
Ingen af dem kunde svara; Dora blef
flammande röd och tårarna stego upp i hennes ögon.
Eugen blef ännu blekare och grep hårdt med
handen kring soffkarmen, mot hvilken han stödde
sig. Han kunde ej möta sin lilla flickas blick,
han stirrade envist på hennes lockiga hår och
upprepade inom sig: »Hur — hur har det kunnat
gå därhän att jag står som en brottsling inför
mitt eget barn?»
Lilla Maj kröp upp i soffan, lade den ena
armen kring Eugens hals och den andra kring
Doras och drog dem intill hvarandra.
»’Pappor’ och ’mammor’ ska’ alltid vara goda
vänner,» sade hon högtidligt, »kyss hvarandra nu!»
Och hon förde deras hufvuden tillsammans
och tryckte deras läppar mot hvarandra. Så
skilde hon dem åt och betraktade dem ånyo med
samma frågande blick. Det låg en sådan
bråd-mogen sorg öfver hennes drag, ett uttryck så
långt framom hennes ålder, att både Dora och
Eugen släppte alla andra tankar och grepos af
samma dunkla, smärtfyllda aning.
»Är ni goda vänner nu?» frågade Maj och
ett litet leende flög öfver hennes allvarliga drag.
»Ja... ja,» snyftade Dora, »det är vi... min
lilla älskling... förlåt mamma och pappa...»
Och hon tryckte den lilla flickan intill sig
och öfverhölj-de henne med tårdränkta smekningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
