Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 284 —
häst, som tumlade om i gräset och gnäggade af
Iglädje. ’Hvad han njuter af sin frihet/ tänkte
jag, ’och ändå är han så god och villig, att om
någon ropar honom, kommer han genast. Ack,
måtte ingen ropa honom!’ Jag tyckte att jag
lallades förstod, att han tyckte så mycket om
sin frihet och ändå var så villig... I detsamma
hörde jag din röst ropa honom. ;0, du lilla
villiga häst’, tänkte jag, ’gå inte, gå inte!’ Men
på samma gång tyckte jag att jag också måste
ropa på honom, efter du gjorde det. Så fick
jag se honom i galopp rusa uppför berget. Jag
kände en sådan djup sorg för den lilla hästens;
skull, och när jag vände mig mot dig, fick jag
se att du var likblek — alldeles som nu. Jag
stod och väntade — och alla omkring oss stodo
bch väntade på att någonting skulle hända. Då
hörde jag ett skri ljuda öfver hela dalen, och
jag fick se den lilla villiga hästen störta utför
en brant och krossas i fallet... Strax därpå stodo
du och jag och en hel mängd människor —
jag såg gamla Pilo och tant Regina — och
tvättade våra händer i ett stort underligt tvättfat...
det var alldeles mörkt, men jag tyckte ändå att
jag visste att vi tvättade oss i den lilla villiga
hästens blod... Och ...»
»Tyst... tyst,» afbröt Eugen häftigt, »jag vill
inte höra mera... jag...»
Och han gömde ansiktet i händerna och satt
en lång stund prörlig med hufvudet nedböjdt.
Dora sade ingenting. Hon satt också tyst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
