Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 300 —
»Så talar inte den, som håller på att återvända
till lifvets glädje.»
Efter en stund tycktes Maj ej ens bry sig*
om »de andra barnens» lekar, hon satt orörlig
och stirrade framför sig med en frånvarande,
beslöjad blick. Och då Dora kände på hennes
händer, voro de alldeles iskalla.
»Vi ska’ lägga dig, mitt barn, vill du inte
det?» i ’ ’
»Jo tack, jag är så trott... mycket trott...»
Dora ringde på Mari, som klädde af Maj
och lade henne i sängen. Den lilla flickan var
alltjämt tyst; då hon kommit i sin bädd, slöt
hon ögonen och låg länge alldeles orörlig, hvit
och genomskinlig. Så öppnade hon ett par
gånger långsamt ögonlocken och såg sig omkring i
rummet, liksom sökande någon.
»Är det något du vill ha — något du
söker?» hviskade Dora.
»Nej,» svarade Maj och slöt ånyo ögonen.
Dora drog en djup, tung suck. Själf tyckte
hon sig kunna bära att mista Maj, hon hade
redan kämpat ut sin strid — men Eugen!... Hon
skulle ha velat ge sitt lif, för att befria honom
från det slag, under hvilket han snart skulle blöda.
Med sorgset hjärta gick hon in till Eugen.
Han satt vid skrifbordet, upptagen af sitt arbete,
och då Dora kom in och närmade sig honom,
gjorde han endast en liten tankspridd rörelse
med hufvudet. Dora sade ingenting, hon lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
