Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna för att tacka och lofva, och jag
blickade upp mot den ljusa rymden... Då fick jag
öfver mig se lilla Maj... och i handen höll hon
tant Majken — alldeles så såg tant Majken ut
som på fotografiein i salongen, med sitt vänliga,
lyckliga småleende. De vinkade och logo åt mig,
under det att de sakta höjde sig. Då
genomströmmades jag af en känsla af lycka och längtan,
som ville spränga mitt bröst, och jag brast i en
snyftande gråt, som väckte mig. Men det var
så vackert, Eugen — det var en känsla af
salighet, som jag aldrig förr känt. ;Ack, Eugen, låt
oss lefva så, att vi få återse vår lilla Maj! ^Låt
oss glömma, oss själfva... låt oss lefva för
hvarandra ... för våra barn ... för alla lidande och
olyckliga,... för alla som behöfva kärlek... Och
låt oss söka, Gud — söka det eviga... Tror
du inte att Gud ij&git vår älskling, fö,r att tvinga
oss a,tt söka honom, längta till hans himmel, där
vår lilla Maj är? Säg, tror du inte det, min
älskade, älskade Eugen?»
Häjn kunde ej svara; han tryckte henne blott
intill sig, och i den stora, gemensamma smärtan
möttes de för första gången i själens innersta.
Och de kände bägge, hur något outsägligt
stort, något, .inför hvilket till och med sorgen
blef liten, i detta, ögonblick tyst och
hemlighetsfullt steg in i deras hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
