Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man i långa vintermånader framför en värmande brasa…
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför talarestolen sitta på tvenne stolar de båda
sörjande, och en mängd damer äro på bänkar placerade
å ömse sidor. Kapellet, bestående af trenne fioler,
stämmer redan sina instrumenter, och sångarena stirra
på Kapellmästarens pinne. Talaren står redan färdig
på sin plats och vinkar med näsduken. Då
afsjunges mycket högtidligt följande sånger:
RECITATIV.
Den Förste.
Är Kalle Winter död?
Den Andre.
Jo något är vårt svar!
Han dog en morgonquist vid första hanegället.
Glöm, hvad han kunnat bli!
Den Förste.
Men minnoms, hvad han rar,
En fader allvarsam, som tvang oss skjuta spjället!
DUETT.
Nog mins jag pelsen med silfverhår,
Den vördnadsvärdes, som nu är vår!
Jag mins botforen med stora skaftet
Och muffen, fodrad med svarta taftet!
Nu växer gräset vid öppen sjö ;
Farväl Botfor! och du pels adjö!
CHÖR.
Hvart går tåget, blomstrande ungdomsskara ?
Säg, hvi skälfver så öfver varma rosor
Sorgligt ljuf en glindrande tår på kinden,
Löjenas sofbädd ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
