Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man i långa vintermånader framför en värmande brasa…
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jensen, Kolmätars Lotta och alla de öfriga Bacchi prester och prestinnor äfven den följande dagen voro i lifvet och kring stadens torg och gator läto höra sin lifliga musik. Ja Morakarlarne och Rättvikskullorna drogo ej heller så snart tillbaka till Dalarna, utan roade sig rätt tappert med sina bröder på slättlandet. Oaktadt trägna forskningar hafva vi ej kunnat få reda på kortriddarnes sednare lefnadshändelser; det enda man med visshet har sig bekant är, att dagen derpå lågo, på fältet kringströdda, bräckta sköldar, brutna lansar, lösryckta hjelmgaller och sönderslitna lifkjortlar — men riddarne voro försvunna. Det märkvärdigaste af allt, var dock, alt Kalle Vinter, den saligen afsomnade, morgonen efter första Maj förvånade alla med att åter uppstiga ur sin graf, tagande det hvita bårtäcket med sig. På eftermiddagen berättas han hafva spatserat kring stadens gator och blef sedd af många. Han hade framför ansigtet en mask, föreställande en dödskalle, och var klädd uti en stor vargskinnspels med alla förut uppräknade ordnar på bröstet. Den, som var nog djerf att nalkas det hemska spöket, blef afvisad med ett doft "stör mig ej; jag dör snart". Efter att några dagar hafva legat i en pinande dödskamp, afsomnade han också verkeligen. Vi hoppas, att snart få se blommor på hans graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
