Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade en förskräcklig av bomull på sig, och jag
tyckte, att det såg löjligt ut. Och så var hans skor så
nedkippade, att jag gav honom ett par av dina, de
gamla med de smala tåhättorna.
—— Gamla!
—— Nåja, de klämde ju så rysligt, det vet du väl
själv.
Tusensköna ursäktade sig alltid på detta sätt. Och
så gick det till när Leith Clay-Randolph kom till
Idlewild och blev boende där, hur länge drömde jag den
gången inte om. Jag drömde inte heller om hur ofta
han skulle komma, ty han var som en oregelbundet
återvändande komet. Det hände, att han kom frisk
och hurtig, ren och välklädd från förnäma vänner,
vilka var hans vänner på samma sätt som jag, men det
hände också, att han kom trött och krypande uppför
de törnbuskkantade stigarna från Montana eller
Mexico. Och då vandringslusten grep honom, gav han sig
utan att nämna ett ord och försvann i den stora
mystiska undre värld, som han kallade "landsvägen".
—— Jag kunde inte förmå mig att gå, förrän jag
tackat er, ni med den öppna handen och det goda
hjärtat, sade han den kväll han iförde sig min fina
svarta kostym.
Och jag måste erkänna, att jag blev överraskad,
då jag kikade upp över kanten på min tidning och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
